Baserat på en sann historia (2016)

baseratpa%cc%8acover
01 Alla stackars hjärtan     text 

02 Fjäril                                 text 

03 Lilla vän                           text 

04 Årets första dag              text 

05 Ljungen                            text 

06 Amanda                           text 

07 Isär                                    text 

08 Fyrvaktarens dotter       text 

09 Förlåt för Jesus                text 

10 Hem i dig                          text 

11  Sagor                                text 

12 Ute på havet                    text 


“Anna Döbling är utan tvekan en av de största pärlorna i det svenska halsbandet av kvinnliga vistrubadurer /…/[Hennes] vistexter är ofta härliga bara som läst poesi. När de sedan tonsatts, som Anna gjort, med sin beundransvärda känsla för diktens språkmelodi, får de en ny dimension./…/ sångrösten sensuellt varm, vilket på ett nära sätt kommer en nära inpå och berör med sin lättillgängliga vardagsnära poesi. Skivan rekommenderar jag och också Anna Döblings aktningsvärda tidigare produktion /…/.”
Tom Gardberg, Åbo Underrättelser 2016-11-30

“Med skivan Baserat på en sann historia har Anna Döbling gjort en skiva som går rakt in. På lyrisk prosa berättarsjunger hon om livet, det lätta och det svåra. Det underbara livet. Hon sjunger med sin klara, rena röst enkla visor som ovanligt klarsynt och enkelt sätter ord på de känslor och funderingar som kommer krypande i takt med att åren går.
På skivan finns huvudsakligen egna låtar, men oavsett kompositör är det sammanhållande temat lättheten i sången och det avskalade i musiken. I det ligger också en härlig samspelthet mellan musikerna och den omfamnande klang som de hittar tillsammans. /…/”
Maria Västlund, LIRA nr 1/2017


 

 

 

 


Alla stackars hjärtan


Det går en sorgsen Pocahontas längs en strand vid Finska Viken.
Hon samlar minnen ur ett sönderstormat hav.
Dom är som skärvor av juveler, som en skatt från fjärran riken.
Det som har hänt och det som aldrig blivit av.
Det går en flicka där på stranden, hennes våta kinder blänker så,
och alla som hon möter dom vill veta vad hon tänker på.
Hon svarar: Alla stackars hjärtan. Alla stackars hjärtan överallt.

Nånstans på andra sidan havet går en clown och samlar drömmar.
Han fångar upp dom ur en vind som drar förbi.
Dom är som vilsna löv som singlar ner igenom luftens strömmar.
Dom är en längtan efter allt som kunde bli.
Det går en man och samlar drömmar och han tror han kan förvandla dom.
Och alla som han möter där dom frågar vad det handlar om.
Han svarar: Alla stackars hjärtan. Alla stackars hjärtan överallt.

Alla stackars hjärtan. Alla stackars hjärtan.
Alla stackars hjärtan bara slår och slår.
Alla stackars hjärtan. Alla stackars hjärtan.
Alla stackars hjärtan bara slår och slår och slår och slår och slår.

Nu blåser vindar över prärien, över slätterna och tundran.
Nu brusar vågorna på alla världens hav.
Och dom berättar om förtvivlan och förhoppning och förundran
och om förväntningar och önskningar och krav.
Och man kan höra melodierna som virvlar runt med orden.
Det blir en sång som alla kan, en sång om människor på jorden,
en sång om alla stackars hjärtan. Alla stackars hjärtan överallt.

 

Text: Anna Döbling och Lolita Ray
Musik: Anna Döbling och Maria Lindström

© Anna Döbling/Lolita Ray

 

 

 

 

 


Fjäril


Först är allting stilla. Det är mörkt och tyst och stilla.
Och jag väntar och jag bävar. Jag vill ut men måste våga.
Ta det första lilla steget. Måste samla mod och våga.
Måste samla mod och våga.
Alla fantasier. Hur jag tror att det ska vara.
Kanske tryggare att vänta. Bara samla mig och vänta.
Jag vill vänta lite till men nu finns ingen återvändo.
Öppna ögonen mot ljuset. Öppna ögonen och våga möta

ljuset. Det underbara ljuset. Och jag ser att jag har
vingar, och jag märker jag kan flyga. Och jag svävar upp mot
himlen, upp mot himlen upp mot ljuset. Och jag tänker bara: liv.

Allt är fullt av färger. Det är regnbågar och stjärnor.
Det finns blommor, det finns träd och det finns daggdroppar i gräset.
Det finns sol och det finns regn, och det finns snabba lätta vindar.
Det finns stora vida rymder.
Allting är på riktigt. Och jag dansar runt i luften.
Ena stunden ner på marken. Nästa stund är jag bland molnen.
Och jag leker och jag skrattar. Det finns sol och det finns kärlek.
Jag vill aldrig nånsin sluta. Och så är det det där underbara

ljuset, och jag spänner mina vingar och jag svävar och jag
stiger upp mot himlen upp mot ljuset. Och jag speglar mig i
vattnet, och jag ser att jag är verklig, och jag ser att jag är
vacker i det underbara ljuset. Och jag vet det här är
livet. Det stora sköna livet. Det lilla sköra
livet. Det tunga och det svåra. Det lätta och det
vackra. Det märkliga och klara. Mitt underbara liv.

 

Text och musik: Anna Döbling

© Anna Döbling

 

 

 

 

 


Lilla vän


Lilla vän, har du rest dig igen?
Har du sett dig i spegeln idag?
Sitter allting på plats, och blir bilderna rätt?
Ja, då känns det väl bra?
Av det som hände igår
syns inte ett enda spår.
Då är väl allt som det ska?

Lilla vän, lilla vän ta det lugnt.
Ingen fara, du kan vara trygg.
Ingen misstänker nånting
så länge som bara fasaden är snygg.
Du låser dörren och sen
gömmer du nyckeln igen
bakom din rygg.

Håll masken. Håll andan.
Håll i dig. Håll hårt.
Släpp inte efter en enda sekund.
Håll andan. Håll andan. Håll andan.

Lilla vän, du kan känna dig stolt.
Du har lyckats. Den sitter perfekt.
Den förklädnad du skapat
kan dölja det mesta av din verkliga dräkt.
För ingen anar väl att
du gråter dig till sömns varenda natt
när ljuset är släckt?

Håll masken. Håll andan.
Håll i dig. Håll hårt.
Släpp inte efter en enda sekund.
Håll andan. Håll andan. Håll andan.

Lilla vän, det finns röster du
inte vill lyssna till fastän du hör.
Och dom frågar och undrar
hur länge du ska orka hålla på som du gör.
För varje gång som du ler
för att dölja det som ingen får se
så är det nånting som dör.

Håll masken. Håll andan.
Håll i dig. Håll hårt.
Släpp inte efter en enda sekund.
Håll andan. Håll andan. Håll andan.

 

Text och musik: Anna Döbling

© Anna Döbling

 

 

 

 

 


Årets första dag


Det är årets första dag. Himlen är grå, det luktar rent
och lite kyligt på nåt sätt och folk går på och det är sent
på förmiddan. Vissa har varit uppe länge medan
andra gick till sängs för bara några timmar sedan.

Det är årets första dag. Att öppna ögonen är svårt
när ögonfransarna är tunga av mascara . Och så hårt
som huvet värker. Det är nån som andas tungt
bredvid i sängen och hon tänker att det känns så tryggt och lugnt.

Förra året var det ganska bra.
Många saker hände som de ska.
Det är klart, det blev en del fiaskon och små fel,
men på det hela taget var det gamla året ganska bra.
Man kan ju hoppas att det nya året ska
föra med sig en och annan lycklig dag.

Det är årets första dag. Han ligger där och andas in
Det doftar gott, hon är så mjuk, det är små fjun på hennes skinn
Hur kom han hit? Vad händer nu? Vad ska han göra?
Och hon vänder sig och viskar nånting tätt intill hans öra:

Förra året var det ganska bra.
Många saker hände som de ska.
Det är klart, det blev en del fiaskon och små fel,
men på det hela taget var det gamla året ganska bra.
Man kan ju hoppas att det nya året ska
föra med sig en och annan lycklig dag.

På årets första dag
så kan man gärna ligga kvar
i sängen. Världen snurrar på ändå
och himlen är så grå
Det är så skönt att vara två
Då vill man gärna ligga kvar.

Det är årets första dag. Snart är den slut och stjärnor lyser,
nu har himlen blivit mörk . Folk går på gatorna och fryser
i den kalla vinden men härinne är det varmt
och han berättar hemligheter när hon vilar i hans famn:

Förra året var det ganska bra.
Många saker hände som de ska.
Det är klart, det blev en del fiaskon och små fel,
men på det hela taget var det gamla året ganska bra.
Man kan ju hoppas att det nya året ska
föra med sig en och annan lycklig dag.

 

Text och musik: Anna Döbling

© Anna Döbling

 

 

 

 

 


Ljungen


Skuggorna drar över ljungen.
Nu är det sent i augusti månad.
Lyssna till havet som sjunger
dovare sånger om höst och trånad.
Duvorna ropar i dungen.
Ropar att de tänker stanna här.
Leva här.
Börja nu.
Snart ekar dungen kal och tom
så kom, för ljungen står i blom
och du betyder allt för mig.

Hundarna springer på stranden.
Svarta som döden och lika trogna.
Springer i snåren i sanden.
Ser du att björnbären snart är mogna?
Myran som kryper på handen
skriver att hon tänker stanna här.
Leva här.
Börja nu.
Och havet famnar kusten här,
och solen kysser buskens bär
och du betyder allt för mig.

Skuggan från en flyttfågel är vårt liv som drar förbi.
Bränningarna dånar av hot och löften.
Skyn är ett annat hav som förvandlas.
Oron ger kraft att leva och andas.
Och i det ljus som allting badar i
går vi.

Ja det är här vi är hemma.
Här ska vi lägga oss ner och vila.
Ligga på rygg för att känna
jorden gå runt och se molnen ila.
Duvorna ropar i dungen.
Ropar att de tänker stanna här.
Leva här.
Börja nu.
Snart ekar dungen kal och tom
så kom, för ljungen står i blom
och du betyder allt för mig.
Du betyder allt för mig.

 

Text & musik: Sven Kristersson

© Sven Kristersson

Publicerad med tillstånd av Sven Kristersson

 

 

 

 

 


Amanda


Har du sett Amanda när svalorna kommer?
Hon sitter på bänken och snart är det sommar.
Violerna blommar och björkarna grönskar.
Hon ser att du finns här, hon ser vad du önskar.
Och om du har lust kan du stanna och sätta dig där bredvid.

Har du sett Amanda när natten är mörkögd?
Och snart kommer hösten. För månen är blodröd
och stjärnorna lyser. Hon sitter på bänken.
Hon ser att du finns här, hon ser vad du tänker.
Och om du har lust kan du stanna och sätta dig där bredvid
och känna hur vindarna vänder igen och tar fart mot en annan tid.

Och du vet inte varför men allting blir bättre och bättre då.
När hon ställer frågan som du inte visste att du väntat på:
Vart är du på väg? Vet du vart du är på väg?
Vart är du på väg? Vet du vart du är på väg?

Har du sett Amanda när gatorna blänker?
Det regnar så mycket, hon sitter på bänken
när träden är nakna. Och snart är det vinter.
Hon ser att du vaknar. Hon ser att du finns där.

Har du sett Amanda när isarna lossar?
Och fåglarna skrattar och kinderna blossar
för solen är nytänd och snart kommer våren.
Hon sitter på bänken Hon ser att du står där
Och om du har lust kan du stanna och sätta dig där bredvid
och känna hur vindarna vänder igen och tar fart mot en annan tid.

Och du vet inte varför men allting blir bättre och bättre då.
När hon ställer frågan som du inte visste att du väntat på:
Vart är du på väg? Vet du vart du är på väg?
Vart är du på väg? Vet du vart du är på väg?

Har du sett Amanda det året som varit?
Nu kan ingen säga dig vart hon har farit.
När himlen är öppen och skälen är många
och bänken är ledig och dagarna långa.
Du sitter en stund och ser människor komma och gå förbi,
och känner att vindarna vänder igen och tar fart mot en annan tid.

Och du vet att allting ska bli bättre och bättre när du förstår
Och sen hör du frågan som du hela tiden har väntat på:
Vart är du på väg? Vet du vart du är på väg?
Vart är du på väg? Vet du vart du är på väg?

 

Text och musik: Anna Döbling

© Anna Döbling

 

 

 

 

 


Isär


Isär

Det är sensommarkväll. Hela trädgården doftar
av värme och blommor och örter och frukt.
Vi har grillat och barnen har badat i poolen.
Vi njuter av helgen, imorrn är det måndag.
Vi pratar om att vi ska bygga om köket.
Vi tar ett glas vin till. Och humlorna surrar.
Jag borde vara glad när vi har det så här.
Men ändå… det går inte ihop det går bara isär

Vi åker och handlar, vi skriver en lista
med mjölk och bananer och chips och en massa.
Vi plockar från hyllorna, vagnen blir proppfull och
längst ner på listan har nån skrivit Lycka.
Det hittar jag inte. Vi tar våra kassar.
Och ger lite pengar till tiggaren.
Jag borde vara glad att jag slipper att sitta så där.
Men ändå… det går inte ihop, det går bara isär.

Jag drömmer att jag fyller år och har fest, det är
massor med gäster och massor med mat och musik
och dom dansar och skrattar men själv är jag
ute på gatan och jobbar med nåt så jag
missar min fest. Och sen ligger jag vaken och
tittar på mörkret. Du sover bredvid mig.
Jag längtar till oss fast vi redan är här.
Ja, jag vet. Det går inte ihop, det går bara isär.

Och det är som i skolan när vi hade friluftsdag
med orientering. Jag sprang alltid fel.
Fast jag hade kompass och en karta så missade jag
alla kontroller som fanns och kom vilse.
Och här är jag nu. Jag har fått allt jag drömt om.
Jag har allt jag nånsin har önskat mig och jag är
tacksam, men ändå. Det är nåt som skaver
och värker och bultar så konstigt och…
Nej, jag förstår inte varför jag tänker så här.
Det går inte ihop, det går bara isär.

 

Text och musik: Anna Döbling

© Anna Döbling

 

 

 

 

 


Fyrvaktarens dotter


Livet är tiden och längtan och drömmar och val.
Fyren på udden ser ut över himmel och hav.
Vid stranden där vågorna leker och tävlar och vinner varendaste gång
sitter fyrvaktarens dotter och sjunger för snäckor och tång:

Här är ljuset. Här är ljuset. Här är ljuset som leder dig fram.
Här är ljuset. Här är ljuset. Här är ljuset som tar dig i hamn.

Fyren står stilla. Och tiden är år efter år.
Himmel och hav och så fyrvaktarens dotter som går
fram och tillbaka på stranden och drömmer om staden som brusar av liv.
Tycker det sjunger från båtar som seglar förbi:

Här är ljuset. Här är ljuset. Här är ljuset som leder dig fram.
Här är ljuset. Här är ljuset. Här är ljuset som tar dig i hamn.

Husen är höga som fyrar i staden av sten.
Ljudvågor brusar. Och tiden är tidig och sen.
Fyrvaktarens dotter är ensam i folkhavet. Vilse när natten är kall.
Och lamporna blinkar och lockar och drar överallt:

Här är ljuset. Här är ljuset. Här är ljuset som leder dig fram.
Här är ljuset. Här är ljuset. Här är ljuset som tar dig i hamn.

Man lär sig med tiden. Man vet vad man kan lita på.
Kärlek är fyrar i natten för dom som är små.
För mamman som skyndar sig fram genom staden på kvällen när vägen är lång
är väntande ögon i fönstret därhemma en sång:

Här är ljuset. Här är ljuset. Här är ljuset som leder dig fram.
Här är ljuset. Här är ljuset. Här är ljuset som tar dig i hamn.

Tiden och livet och längtan och drömmar och val…
Jag har staden bakom mig. Nu har jag mitt hem vid ett hav.
På natten syns ljus från en fyr. Jag hör fyrvaktarens dotter som sjunger i mig
om cirklar som sluts och historier som upprepar sig:

Här är ljuset. Här är ljuset. Här är ljuset som leder dig fram.
Här är ljuset. Här är ljuset. Här är ljuset som tar dig i hamn.

 

Text och musik: Anna Döbling

© Anna Döbling

 

 

 

 

 


Förlåt för Jesus (Sorry about Jesus)


Nej men hej Susanne!
Vad kul att träffa dig, bor du här nu?
Är du gift? Och har du några barn?
Målar du fortfarande? Å, vad bra.
Du var så himla duktig på det!

Jag mår bra.
Jag bor på Gotland nu. Ja, jag har barn.
Han heter Daniel. Han har just fyllt tre.
Hans pappa? Nej, vi separerade.
Jo det är faktiskt helt okej.
Men du,

jag var ju ganska konstig i gymnasiet.
Förlåt för Jesus och för allt det där du vet.
När jag kunde Bibeln utantill gick jag för långt.
Jag blev så glad när du sa jag hade räddat dig!
För jag bad för att du skulle slippa helvetet,
dit alla andra var på väg. Ja, jag var knäpp.
Förlåt för Jesus och för allt det där du vet.
Jag försöker bara glömma hur det var.

Så hur mår din mor?
Hon var så kul. Hon rökte Camel jämt.
Jag kunde skratta högt åt hennes skämt.
Hon dricker jättemycket? Jag förstår.
Det gjorde hon väl redan då?

Min pappa? Jo,
han har en lägenhet i Örebro.
Vi träffas nästan aldrig, jag och han.
Min mamma bor i Malmö med sin man.
Han heter Lars och hon får
aldrig stryk.

Jag var ju ganska konstig i gymnasiet.
Förlåt för Jesus och för allt det där du vet.
Jag har förändrat mig, jag är en annan nu.
Jag har slutat läsa Bibeln, slutat be till Gud.
Han lyssnar ändå inte, ja du fattar va’.
Men när jag var sjutton hoppades och trodde jag.
Förlåt för Jesus och för allt det där du vet.
Jag försöker bara glömma hur det var.
Jag försöker bara glömma hur det var.
Jag försöker bara glömma hur det var.

 

© Anna Döbling

Text och musik: Susan Werner
Svensk text: Anna Döbling

 

 

 

 

 


Hem i dig


Av alla människor
är det just den som
ser dig när du är som minst presentabel
som älskar dig mest
Opreparerad
Orakad
oorganiserad
o allt
med sågspån som fastnat i svetten
i de pinsammaste stunderna
med papiljotter
utan mascara
med kaffemustasch
med persilja mellan tänderna
Som ser dig i trasig flanell
och jord under naglarna
i gummistövlar
och myggbiten
som ser dina ärr
Yrvaken
Som kan komma in i badrummet när du står i duschen
som ser dig i de mest oskyddade ögonblicken
somnad i soffan mitt i långfilmen
som ser dig med trötta fötter
och trots allt
eller kanske just därför
ser att du är vackrast
ser att du är stiligast
och är den
som ser din blick i ditt öga
en måndag med halvmulet väder

Just den viktigaste människan
ser vägskälen i din ögonvrå
din mungipa
och alla leenden i
ser in i din tanke och uttalar den innan du hinner
ser mer i dig
än vad din spegel visar
mer än du själv känner till
Just den människan
har kommit hem
i dig
och kan tänka sig
att stå ut med dig
under en oöverskådlig framtid

 

Text: Solja Krapu-Kallio
Musik: Anna Döbling

© Solja Krapu-Kallio
Publicerad med tillstånd av Solja Krapu-Kallio

 

 

 

 


Sagor


Nu gör solen sorti och lämnar plats på scenen.
Månen sjunger en sång som alla kan.
Och publiken bara väntar på att nånting ska hända.
Alla människor är hemlösa ibland.

Nu vaknar Farornas Drottning ur sin skönhetssömn.
Nu stiger Drömmarnas Kung ut genom sin dörr.
Och när tiden byter kläder mellan ljust och mörkt
börjar dansen som så många gånger förr.

Det går ett skepp rakt ut i natten genom himlarna och haven.
Destinationen är det ingen som vet.
När det stannar vid din kaj då ska du hålla dig beredd.
Om du har tur och det finns plats så får du följa med.

Farornas Drottning hittar guldmynt i gruset.
Och då bjuder hon upp Drömmarnas Kung.
Han begraver sina sorger när hon läser hans poem.
I musiken är kvällen mjuk och ung.

Där hörs pianot och ett dragspel, och så basen, mandolinen
och sen pianot förhoppningsfullt igen.
Den som räcker dig handen när allting står still
är den som du ska kalla din vän.

Det går ett skepp rakt ut i natten genom himlarna och haven.
Destinationen är det ingen som vet.
När det stannar vid din kaj då ska du hålla dig beredd.
Om du har tur och det finns plats så får du följa med.

Drömmarnas Kung sitter lutad mot kanten.
Han skriver en fantastisk epilog.
Bakom honom ligger alla stenarna och branten.
Nu berättar han om allt det som han såg.

Farornas Drottning står vid relingen och spanar.
Hennes rygg är rak och hennes blick är klar.
Hon ser sju systrar och sju fartyg på sju oceaner,
och sju vindar som väntar på svar.

Håll i dina drömmar så du inte tappar bort dom.
Dom är blossen som ska lysa din väg.
Och om du ändå kommer vilse för att du har haft för bråttom
ska du lugna dig och sakta dina steg.

Det kommer alltid finnas sagor. Det kommer alltid finnas sånger
som månen sjunger. Såna där som alla kan.
Det kommer alltid finnas längtan, det kommer alltid finnas ånger.
Alla människor är hemlösa ibland.

Det går ett skepp rakt ut i natten genom himlarna och haven.
Destinationen är det ingen som vet.
När det stannar vid din kaj då ska du hålla dig beredd.
Om du har tur och det finns plats så får du följa med.

 

Text och musik: Anna Döbling

© Anna Döbling

 

 

 

 

 


Ute på havet


Ute på havet där vågorna slår,
där fiskarna simmar och båtarna går.
Snäckor i djupet sjunger en låt
ute på havet där vågorna slår.

Uppe i himlen där fåglarna flyr,
där stjärnorna glimmar och morgonen gryr.
Vindarna vänder när solen är ny
uppe i himlen där fåglarna flyr

Vid horisonten, min yttersta gräns,
där längtan hör hemma och fríheten känns.
Drömmarna dansar, dom sträcker och tänjs
vid horisonten, min yttersta gräns.

Kom min älskling, håll om mig i natt.
Kom min älskling, håll om mig i natt.
Kom min älskling, håll om mig i natt.

 

Text och musik: Anna Döbling

© Anna Döbling