En gång hörde jag en melodi (2012)

Musiken på denna webbplats tillgängliggörs med tillstånd av Musikförläggarna.

barbroho%cc%88rbergcover
01 Det var en tjusig tid                       text

02 Ja hej                                                text

03 En gång hörde jag en melodi       text

04 Sommarö                                         text

05 I hans främmande famn               text

06 Vill du bli min soptipp?                 text

07 Med ögon känsliga för grönt        text

08 Gamla älskade barn                       text

09 Jag kan inte sova                            text

10 Kände du kylan                               text

11 Efter festen                                       text

12 Håll alla dörrar öppna                    text


Anna Döbling kan införlivas bland vistolkare som Ulla Sjöblom och Monica Nielsen. Stilfullt och med stark närvaro gestaltar hon, träffsäkert, Barbro Hörbergs iakttagelseförmåga och sinne för dråplig tragikomik. /…/en orkestrering som skapar en finstämt förtätad atmosfär.”
Ingrid Strömdahl, SvD 2012-03-21

“/…/Rent otroligt! Vartenda spår – ”Det var en tjusig tid”, ”Sommarö”, ”Ögon känsliga för grönt”, ”Vill du bli min soptipp”, ”Gamla älskade barn” med flera – är lika suveränt. De måste vara systerhjärtan, eller mor och dotter. De möts i sången och livet. Anna Döbling sjunger både som sig själv och uttrycker exakt samma blandning av rädsla, vilja och styrka inför livet som Barbro Hörberg. För omväxlande och bra arrangemang (gitarrer, orgel, cello, dragspel med mera) svarar Gunnar Nordén.”
Bengt Eriksson, Ystads Allehanda 2012-03-28


 

 

 

 

 


Det var en tjusig tid  (Marienbad)


Åh vad Erik dansa bra, och vad stilig han var.
Vi var, ska jag säga, ett urtjusigt par.
Valter var charmör – han hade chapeau-claque.
Han dansa tango som en gud och var så flott i frack.
Ni som är unga nu har nog svårt att förstå
Vårt liv var som en dröm, vi som var unga då…

Det var en tjusig tid – ja, då kunde man dansa
till vevgrammofonmusik. Ja då fanns det romantik.
Då hade vi ett mål – och det var att leva livet!
All glädje som fanns att få, ja den tog man vara på!

Jag var så populär och så omsvärmad då.
Valter var så kär i mig, hemligt förstås.
Han var alltid med på festerna vi gav
och gav mig heta blickar under Eriks välkomsttal.
Och efter middan tog han fram sin violin
och spelade små stycken utav Paganini!

Det var en tjusig tid! Ja, då kunde man spela!
Na-na-na-na-na-na-na, hm-hm-na-na romantik!
Herrarna drack sin grogg, och damerna Gröna Hissen.
Jag minns Erik tog min hand och friade under en palm…

Sen gled vi kind mot kind i en smäktande vals.
Jag minns att Erik sa något om min vackra hals.
Min klänning… den var brun, av blank satin-fleur
och jag hade – först av alla – combination innanför…
Förlovningen och möhippan och bröllopet…
Jag hade vita liljor i min brudbukett.

Det var en tjusig tid – ja, då kunde man valsa!
Vi svävade till musik. Ja, då fanns det romantik.
Vårt första lilla hem blev som jag hade drömt om
med takkrona av kristall, pendyl av förgylld metall.

Vi fick två småå barn som var så söta så.
Alltid lika klädda… och artiga och så.
Ja, sedan kom kraschen som splittrade oss
när Erik gick och sköt sej – av misstag förstås.
Men jag räknar de lyckliga stunderna blott
och sitter här och minns det som har smakat gott. Åh!

Det var en tjusig tid – ja, då kunde man leva!
Och varje disharmoni förgylldes med fantasi.
Vi dansade Palais-glide och tiderna blev ju sämre.
Och Valter blev kapten och jag sjöng Lili Marlene…

Det var en tjusig tid – ja, vad kunde vi göra?
Jag menar… särskilt när det är krig behöver man romantik! Det var en tjusig tid…
Och Valter blev min soldat någonstans i Sverige

Det var en tjusig tid …

 

Text: Barbro Hörberg
Musik och originaltext: Barbara


© Warner/Chappell Music Scandinavia

 

 

 

 

 


Ja hej


Ja hej, jag tänkte bara lämna boken som jag lånade.
Förlåt mej om jag stör, jag hade vägarna förbi.
Vad sa du? En kopp kaffe?
Ja men bara om du själv ska ha.
Jaså det ska du, ja då ska det bli gott.

Vad mysigt du har fått det här och tänk att du har gjort det själv.
Vad stämningsfull belysning… och vad tjusig musik.
Vad sa du? Ett glas vin?
Ja men bara om du själv ska ha.
Jaså det ska du, ja då ska det bli gott.

Vad skönt att prata minnen, man blir nästan lite känslosam
och soffan är så mjuk och jag är yr och lite trött.
Vad sa du? I din säng?
Ja men bara om du själv ska dit.
Jaså det ska du, ja då ska det bli skönt.

Ja hej och tack för kaffet, nu går bussen snart till jobbet mitt.
Förlåt mej om jag störde, jag tänkte bara titta in.
Och boken ligger där ja…
och så…var det kanske inget mer?

Jaså det var det… Vad sa du? Va…? Ja.

Text: Barbro Hörberg
Musik: Thomas Adolphson/Anders Falk

© Frituna Produktion AB

 

 

 

 

 


En gång hörde jag en melodi (Une petite cantate)


En gång hörde jag en melodi som den här.
En gång lärde jag en melodi som den här.
Tonerna gick upp och ner och den var mycket lätt att minnas.
Den känns mycket svår att minnas efter allt som hände sen.

Händer att jag drömmer den tillbaka till mej.
Du förstår, jag sover nu och sjunger med dej.
Ja, just så satt du och spela – och jag skulle sjunga, sa du.
Å vad skönt…nej sluta inte spela mer… jag följer dej.

Följer dej som nu m-m-m-m-m-m-m…
Leder dej som nu la-la-la-la-la-la…
Höga språng och kullerbyttor – allting vågar jag med dej.
Du är mina möjligheter, kära – lev en stund med mej.

Söndagskjol och söndagsväder – duka till fest!
Söndagskrage, söndagslycka – vem älskar mest!
Ny medveten stilla glädje över vad som händer mej.
Genomlysta blanka dagar blommar jag en stund med dej.

Visste hon att glädje som du kände var vår?
Kände hon ditt svek, var hennes ensamhet svår!
Hon sina vardagsrum och jag i mina söndagskläder.
Antar att du vet att du förnekade oss båda två.

Söndagskjol och söndagsväder – duka till fest!
Söndagskrage, söndagslycka – vem älskar mest!
Ny medveten stilla glädje över vad som händer mej.
Genomlysta blanka dagar  blommar jag en stund med dej.

Genomlysta blanka dagar glömde jag min tafatthet.
Nymedveten ska jag vakna till min nya ensamhet.
Ja jag kommer snart att vakna till min ensamhet.

En gång hörde jag en melodi som den här…

Text: Barbro Hörberg
Musik och originaltext: Barbara

© Warner/Chappell Music Scandinavia

 

 

 

 

 


Sommarö (Göttingen)


Som du sa var det mycket bättre
att jag inte följde med till London
nu när du har köpt en ö
till mej och barnen på sommaren.
Och här är så mycket smultron,
vi plockade och åt till kvällsmat
och grädde till, vi har det skönt här
på sommarön på sommaren.

Och vet du att igår så fann jag
nattvioler ner vid kärret
och jag tog några med mej in,
men dom vissnade snart.
Och jag fann några vackra stenar
i vattenbrynet ner vid stranden
man skulle… Vad sa du?
Nej, dom är väl inget värda förstås.

Och hur har du det på banken?
Ja jag förstår att det är viktigt.
Så du har inte tid att komma
till sommarön på sommaren?
Och tack för båten som du gav mej
och vattenskidorna blir bra till.
Men jag känner mej så ensam
och jag är rädd om kvällarna.
Och jag dödade en fisk själv
och du må tro att det var otäckt
den darrade i mina händer.
Men vad skrattar du åt?
Men nästa gång du hälsar på oss
så kan du väl ta med dej kräftor
och några trevliga mänskor så kan vi ha fest.

Och så kan du väl ta med dej
lådan med min mosaik hit,
för jag vill ha nånting att göra.
Vad sa du? Nej det förstås.
Vi har semester.

Hur länge stannar du i London?
Ja jag förstår att det är viktigt.
Ja här har vi det mycket bättre
på sommarön, det har du rätt i. .
På sommarön på sommaren.

Text: Barbro Hörberg
Musik och originaltext: Barbara

© Metropolitaines Éditions

 

 

 

 

 


I hans främmande famn


Jag förstås inte varför jag sa ja när han bjöd upp mej. Jag kände honom ju inte alls, jag hade aldrig sett honom förr. Men när vi dansade ut höll han i mej påå ett särskilt sätt, som om han redan ägde mej. Om det var för att han var säker, eller om han var rädd, han sa inget, bara höll mej hårt intill sej och jag kände hans främmande kropp, och hans främmande längtan. Vad kunde jag göra åt den?

Han var tyst, han var ensam och stor och stark
och hans famn var ett längtande hål.
Som drog mej intill sej och höll mej fast
i förtvivlan av härdat stål.

Och jag dansade där
i hans främmande famn
och ingen sa ett ord.
Hans tankar var nån annanstans
och jag bar en annans namn

Med sin uppknäppta skjorta och sitt håriga bröst
och sin ånga av eau-de-cologne,
en tunnhårig viking med doft av höst
och märken av missade språng.

Och jag dansade där
i hans främmande famn.
Han kramade mej hårt.
Vokalisten sjöng ”I love you so”
men inget av det var vårt.

Han var stum, han var ödslig men jag, jag blev varm
när han tryckte sin längtan mot mej,
som den gör som inte längre har råd
att fråga – och få ett nej.

Och jag älskade sen
i hans främmande famn.
Ja, värmen har sitt pris
men båda var nån annanstans
i natten som frös till is.

Text: Barbro Hörberg
Musik: Gunnar Svensson

© Air Chrysalis Scandinavia AB

 

 

 

 

 


Vill du bli min soptipp


Du jublar att du älskar mig.
Det kvittrar om vårt liv
som om jag var en påse full
med lördagsgodis i

Men jag vill börja bakifrån
i ärlighetens namn
så vet du var du har mig om
jag stannar i din famn.

Vill du bli min soptipp
där jag får känna mig som skrot?
Där jag kan vräka ur mig sånt
som ingen annan tar emot?
Jag skulle känna mig så trygg
om någon höll mig om min rygg
inte bara när jag är glad och tjusig.
Så vill du bli min soptipp?
Så vill jag bli din.

Att älska mig när allt går bra
det är nästan slöseri.
Men vilken påse lägger jag
mina bedrövligheter i?

Min glädje vill ju alla ha
så jag ler och håller med
och hoppas på en vacker dag
när jag inte är så feg.

Så vill du bli min soptipp
och tycka om mig som jag är?
Så ska du se att skrotet har
något mer som följer med.
I så fall är jag fylld till brädden
och jag vill se dig slicka grädden
och du spottar inte ut bottenskrapet.
Så vill du bli min soptipp?
Så vill jag bli din.
Vill du bli min soptipp
så vill jag bli din
soptipp.

Text: Barbro Hörberg
Musik: Tomas Adolphsson/Anders Falk

© Air Chrysalis Scandinavia AB

 

 

 

 

 


Med ögon känsliga för grönt


Och tänk, i parken på våren
med ögon känsliga för grönt.
Och kastanjeblad som paraplyer
och våra händer känsliga för allt som var skönt

Vi vek en duva av papper.
I vinden seglade den långt.
Och den landade på en staty som
fick ändra alla orden i sin sång.

Det regnade. Men bilderna blev bra.
Det var ett egendomligt ljus den dan.
Vi fyllde våra ögon med ljuset
och tankarna på allt det nya.

I parken på våren
med ögon känsliga för grönt.
Och kastanjeblad som paraplyer
Jag älskade dig då.
Det gör jag nu.

Det regnade. Men bilderna blev bra.
Det var ett egendomligt ljus den dan.
Vi fyllde våra ögon med ljuset
och tankarna på allt det nya.

I parken på våren
med ögon känsliga för grönt.
Och kastanjeblad som paraplyer
Jag älskade dig då.
Det gör jag nu.

 

Text: Barbro Hörberg
Musik: Nils Hansén

© Frituna Produktion AB

 

 

 

 

 


Gamla älskade barn


Där på en bänk har en gammal solstråle just somnat in.
Vinden smeker hans kind som ingen har rört vid på länge, länge…

Gamla älskade barn.
Vad drömde din mamma om när du blev till?
Gamla älskade barn.
Gamla älskade barn.

Vilken dag upphör ett barn att vara barn?
Vilken dag slutar barnets vän att vara vän?
Vilken dag mister en människa barnets rätt
till trygghet och tröst och förlåt?
Vilken dag betraktas man plötsligt som vuxen och stor
och får själv ta hand om sin gråt?

Där på en bänk har en försupen solstråle just somnat in.
Vinden smeker hans kind som ingen har rört vid på länge, länge…

Gamla älskade barn.
Vad drömde din mamma om när du blev till?
Gamla älskade barn.
Gamla älskade barn.

Vilken dag upphör ett barn att vara barn?
Vilken dag slutar barnets vän att vara vän?
Vilken dag mister en människa barnets rätt
till trygghet och tröst och förlåt?
Vilken dag betraktas man plötsligt som vuxen och stor
och får själv ta hand om sin gråt?

Där på en bänk har en gammal solstråle just somnat in.
Vinden smeker hans kind som ingen har rört vid på länge, länge…

Gamla älskade barn.
Vad drömde din mamma om när du blev till?
Gamla älskade barn.
Gamla älskade barn.

Text: Barbro Hörberg
Musik: Lasse Berghagen

© Air Chrysalis Scandinavia AB/Emi Music Publishing Scandinavia AB

 

 

 

 

 


Jag kan inte sova


Lisa, får jag ligga här
bredvid dig i sängen?
Jag kan inte sova där
inne i min säng men
jag lovar vara tyst och still
om jag får ligga tätt intill
dig som sover lugn och trygg
och känna hur du andas.

Jag sa till dig förut i kväll
att det finns inga spöken.
Lisa, jag är räddast själv.
Jag vet att det finns spöken.
Inte såna som du tror.
Nej jag menar dom som bor
inuti mig själv och skräms
om allting som kan hända.

Ute blåser sommarvind
och ljuset kommer närmre.
Jag håller om din mjuka kind
och lånar av din värme.
Somnar hos dig i din säng
lugn som på en sommaräng.
Känner hur det doftar barn
och tvål och lite blommor.

Text & musik: Barbro Hörberg

© Air Chrysalis Scandinavia AB

 

 

 

 

 


Kände du kylan


Kände du kylan i luften i morse,
genomskinlig och tunn som av glas?
Kände du doften av äpplen i munnen?
Genomträngande syrlig och klar

Septembersolen värmer och lyser
snart kommer dagar när vi fryser.

Hör du hur tyst det har blivit här hemma?
Inte en fågel, inte ett ord
Tysta och vänliga utan att gräla
sitter vi här vid vårt dukade bord

Septembersolen värmer och lyser
snart kommer dagar när vi fryser.

Och genom vinets värmande yra
stjäl vi ett ögonblicks lycksalig ö.
Medan vi känner den smygande kylan
som när man vet att någon ska dö.

Septembersolen värmer och lyser
snart kommer dagar när vi fryser.

Text: Barbro Hörberg
Musik: Tomas Adolphsson/Anders Falk

© Frituna Produktion AB

 

 

 

 

 


Efter festen (La solitude)


Vad tyst det blev när alla gick.
Kom sätt dig här hos mig en stund.
Vi kan väl sitta här och prata
och dricka mjölk och ha det skönt?
Och tänk att få ta av sig skorna
och tänk att låta allting stå.
och tänk vad skönt i morron bitti
vad länge vi ska sova då!

Och då hoppas jag att det regnar
så man har samvete att vara lat.
Då kan vi inte åka ut till landet
och kratta löv och laga tak.
Då kan du inte vara ute,
och inte dra upp båten. Nej,
då kan du inte låta bli
att vara nära, nära mig.

Och se på bilderna sen i somras
och segla runt på våra hav.
Och känna minnena sen i somras
som gör en varm och mjuk och glad.
Och om du tycker att jag är löjlig
med mina motljusbilder över ön
så ska jag visa dig hur du såg ut
den dan du måla kåken grön.

Vad skönt att krypa ner i sängen
och sträcka ut sig och ha det bra.,
Vad mjukt och varmt det är i sängen
och jag är trött och har det bra.
Det var nånting jag ville säga
som jag har tänkt på, men jag tror att du,
du hör inte längre på mig
för du har redan somnat nu.

Jag ser på dig när du sover,
du ligger hopkrupen som ett barn.
Jag älskar dig när du vaknar
och det är söndag hela dan.
Jag öppnar fönstret och släcker ljuset
och natten utanför är mörk och varm.
Vad tyst det är i hela huset.
Nu vill jag somna på din arm.

Du sover redan. Jag somnar sedan.

Text: Barbro Hörberg
Musik och originaltext: Barbara

© Metropolitaines Éditions

 

 

 

 

 


Håll alla dörrar öppna (The door is always open)


Du som låser om dej försiktigt
och sen väntar på nåt gott,
du vill vinna högsta vinsten
fast du inte har köpt nån lott.
Om du vill att det ska hända
som förändrar och skakar om
så håll alla dörrar öppna
så får du minnen du aldrig kommer från.

Dom kan vänta där bakom hörnet
att du själv ska komma dit,
eller bara drämma till dej
så du aldrig blir dej lik.
Katastrofer eller under
eller livets längsta skratt,
så håll alla dörrar öppna
för det finns stunder du själv kan ta ifatt.

Varje gång jag stack ut hakan
efter livets karamell
fick jag alltid nåt tillbaka
i form av en kyss eller en smäll.
Om jag växer eller går sönder
står jag ändå inte still,
så håll alla dörrar öppna
så att livet kan nå dej när det vill.

Så håll alla dörrar öppna,
låt det blåsa i ditt liv.
Och låt vara att det smäller
bara det inte går spårlöst förbi.
Det är livsfarligt att leva
man kan faktiskt rentav dö.
Så håll alla dörrar öppna
för en dag är det dags att ta adjö.

Ja håll alla dörrar öppna
för nyfiken vill jag inte dö.

Text: Barbro Hörberg
Musik och originaltext: Keith Potger

© Warner/Chappell Music Scandinavia AB